Tycker att det är väldigt tråkigt när folk inte har förståelse att man inte mår bra, finns liksom en anledning till att man är sjukskriven. Det är inte för att jag tycker att det är skoj att sitta hemma precis.

Men istället för att vara en riktig vän som kanske skulle säga "ingen fara, vi ses när du känner att du orkar, finns här, hör av dej om jag kan göra något för dej". Nej, då väljer vissa att bli sura, och vända ryggen till och ett par stycken, till och med säga upp bekantskapen (jag har även sagt upp bekantaskapen själv med några pga av att dom inte förstår eller rent utav varit elaka). Tack och hej säger jag då.

Tråkigt när det är personer som man har hjälpt och stöttat när dom själva behövt det..
Jag orkar inte alltid ses, jag är extremt trött, sover knappt alls om nätterna, och sover jag alls så är det av ren utmattning mitt på dagen.

Varje dag, 24/7, kämpar min kropp med höga infektionsvärden, högt blodtryck 160/110 pga av smärta, stress och annat. Kramper i hela kroppen, extrem huvudvärk med tillhörande synbortfall och yrsel, illamående, kräkningar, kan till och med tappa talet ibland av ren utmattning.. Plus att jag fortfarande har svårt att gå själv utan hjälp av kryckor. Inte så jäkla skoj att ligga och vrida sej i plågor varje dag/natt..

Såhär har jag haft det nu sen i februari. Nu råkar jag ha förstått att jag faktiskt är väldigt stark som ens orkar öppna ögonen på morgonen. Då är det väldigt tråkigt när vissa ska få en att må ännu sämre genom att bli sura för att man inte orkar ses. Tack så jäkla mycket. Testa ni att leva såhär, om så bara för ett par dagar, så ska vi se hur mycket energi du har kvar.

Sen kämpar jag med att bearbeta mitt förflutna varje dag, några har sagt att jag lever i just det, i det förflutna, ni har säkert delvis rätt, men för att klara av att se framåt och så måste jag kunna lägga det jobbiga som hänt bakom mej först. Så funkar jag iaf.

Och ja, vissa dagar mår jag bättre, men då är jag ändå trött och utmattad, och ja, orkar jag ses någon av mina bättre dagar så hör jag av mej.

Men just denna veckan och även förra ligger jag hemma med influensa och feber så jag har inte orka träffa någon av mina fina vänner som jag har kvar tyvärr.

För övrigt så kommer jag inte komma tillbaka till mitt älskade jobb, då min anställning går ut den 18/10 och jag är sjukskriven hela oktober ut.
Så sen vet jag inte alls vad jag ska göra vilket gör mej superstressad. Hatar att vara hemma, mår som bäst när jag jobbar och får och kan vara ute och röra på mej och träffa vänner och ja, bara leva som vanligt.

Jag försöker iaf att hålla humöret uppe så mycket jag kan. Mest för att skydda omgivningen men även för mej själv såklart.

Skriver inte detta för att jag tycker synd om mej själv, alls. Tvärtom, jag skriver det för att även om jag mår skit rent ut sagt, så vet jag att det är inte alla som skulle klara av att ha det såhär varje dag.

(Ursäkta att det blev lite rörigt och så men behövde få ut en del ifrån hjärnkontoret som snurrat där ett tag.)

Så igen, stort tack till Er som fortfarande finns vid min sida, som stöttar mej och visar att Ni finns där för mej. Det är kärlek för mej och det gör mej väldigt lycklig av att veta att jag har Er. Så Tusen Tack ifrån botten av mitt hjärta! <3

Btw, fick det här fina sms:et av en väldigt god vän häromdagen, det värmde mitt lilla hjärta :)