Hej mina fina och omtänksamma vänner,

I onsdags var jag på gastroskopi (vilket jag förövrigt önskar att dom kunde slagit mej med en stekpanna i huvudet innan dom förde ner kameran), dom hittade då ett bråck i magen, ett så kallat diafragmabråck, så nu ska det utredas om det är det som gör att jag mår som jag gör.

Ska även få tid hos en mag och tarm-specialist, en neurolog (pga mitt tryck i huvudet och städigt återkommande synbortfall, yrsel och svaghet). 

Vart en otroligt tuff väg till att ens få denna läkartiden. Efter gastroskopin i onsdags kände jag att jag bara ville ge upp, orkade inte mer. Men tack vare att min starka familj stod på sej och krävde att jag skulle få en tid så fick jag det.

Är fortfarande väldigt svag och matt, men försöker iaf gå med kryckor varje/varannan dag så att jag tränar musklerna så mycket jag kan. Ibland är det bra att vara envis, annars hade jag nog legat som en grönsak nu.

Även fått en bakterie i njurarna och behandlas med antibiotika och en envis förkyldning. Kroppen har mycket att jobba med nu. 

Men, sånt är livet. Ser verkligen fram emot att bli frisk så man kan börja leva som vanligt och jobba och umgås med sina nära och kära. Saknar verkligen jobbet, så skönt att dom är förstående. Var väldigt rädd för att förlora det, men min chef sa att jag inte behöver oroa mej, utan att dom tar in en vikarie för mej fram tills att jag blir frisk och dom ringer ett par gånger i veckan för att höra hur det är med mej. Aldrig haft mer omtänksamma kollegor.

Och som avslutning, stort TACK igen till alla ni som visar sån otrolig omtanke