Hej alla,

Skriver inte detta för att folk ska tycka synd om mej på något vis utan detta är ett inlägg som är riktat mot vissa personer som inte verkar vilja förstå min situation.
Så till Er som verkligen känner mej och finns där för mej och vet ungefär vad jag går igenom, behöver absolut inte ta åt Er :)

Men...

Genomgår en del behandlingar, livsförändringar och annat som påverkar mej på många olika sätt.. begär inte att ni ska förstå, för det är omöjligt om man inte genomgår eller har genomgått exakt samma saker.

Men jag önskar att ni hade Förståelse för andras situationer och respektera att man kanske inte alltid har ork att svara på mejl, samtal eller sms. Är Otroligt tacksam för er som faktiskt finns där för mej och ger mej stöd och omtanke, det är just sådana människor och vänner jag behöver i mitt liv.

Jag behöver vara med människor som ger energi, inte sådana som tar den.

Till er som gnäller över att jag inte svarar, sagt det tidigare och säger det igen: Testa att leva mitt liv, särskilt en dag då jag har som mest ont eller när jag har behandlingar, så ska vi se hur mycket energi Du har över för att träffa folk, och kanske inser hur jobbigt det är när folk ringer/mejlar/smsar när du kommer hem eller måste ligga kvar på sjukhuset efter en lång dag med massa provtagningar och annat. (Svarar förövrigt oftast inte om jag är kvar på sjukhuset om det inte är något jätteviktigt)

Tyvärr är ju inte det möjligt, inte för att jag önskar någon att gå igenom samma saker som mej.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Är rätt trött på att få mejl och sms som "varför svarar du inte?" "du tycker inte om mig längre", "du vill ju aldrig ses", "varför kan du träffa andra vänner och inte mig?"
Ja, några svar på det är:
Jag orkar inte alltid, det spelar ingen roll vem som mejlat, så det är inget personligt. (har 182 olästa mejl för tillfället)
Du kanske skulle testa en annan attityd, för jag tycker inte om dig mer när du skriver sådant.
Så ofta jag har energi nog och inte har alltför ont så träffar jag så mkt folk jag kan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ni får kalla mej självisk om ni vill, men jag måste faktiskt börja tänka på vad jag känner att jag klarar av och vad jag behöver. Har nog aldrig riktigt gjort det innan, och det är hög tid för mej att fokusera på att bli frisk.. eller iaf må lite bättre.

Jag Är tacksam för att folk vill träffas, det är jag, men återigen, visa lite förståelse när jag inte orkar.

Som bland annat en mycket betydelsefull barndomvän sa till mej häromdagen:
"Jag vill gärna träffa dej och vi kan bestämma något och jag blir inte arg, eller besviken om du skulle känna att du inte orkar just den dagen vi bestämt, för Jag vet att Du inte vet hur du mår från dag till dag" Tack! Det är precis så det är.

Jag är oftast ganska bra på att dölja hur ont jag har, så jag förstår att det kan vara svårt för vissa att förstå hur jag faktiskt mår.
Så, ursäkta för det, men jag vill inte oroa folk runtomkring mej.

Ursäkta om jag låter hård och irriterad, och om du nu råkat ta åt dej av detta inlägg så.. ja. Bra.

Så, nu ska jag vila, tog mycket energi att skriva det här, men kände mej faktiskt tvungen..

Och, jag kommer inte vara direkt kontaktbar denna veckan, men svarar i mån av energi..

Igen, stort TACK till Er som faktiskt stöttar mej och skickar gulliga hälsningar och ger mej kärlek och omtanke.
Det betyder mer än vad jag någonsin kan förklara.

Och stort Tack till Er som kom och firade min födelsedag och för alla grattis-hälsningar :)

Här är bara några av presenterna jag fick av er :)